You got me saying oh, yeah

Dunkar Robyn på dvd:n med surround-ljud. Lite peppande är det, måste jag säga. Det är det positiva med att vara ensam hemma. Plus att det är ingen som tjatar på en hela tiden om saker som man tänkt göra men nu inte vill göra för att man blivit tillsagd, som en protest. Istället bara äta köttfärspaj och lyssna på alldeles för underskattad musik. Och rulla runt lite på en röd stor boll och leva sig tillbaka till barndomen. Vackert!
L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0