...och så kom Molly

Kollar på film. Inser att jag är lite förälskad i amerikanska romantiska komedier. Det ger mig en känsla av att min problem, hur jobbiga de än må vara, alltid kommer att få en lösning. De slutar alltid så lyckligt och det är trevligt. Till skillnad från Se7en, filmen om de sju dödssynderna som visades i skolan i fredags. Slutar så olyckligt som det kan bli. Ett huvud i en låda, aldrig särskilt trevligt.
Den här helgen har i alla fall varit väldigt trevlig men innehållit på tok för lite av kemistudier. På torsdag gäller det och jag önskar att jag vore mer redo än såhär. Organisk kemi är inte min starka sida men jag hade hoppats på att kunna plugga in lite mer kunskap. Måste ta mig samman varje kväll i veckan och det vet jag inte om jag orkar. Var tog tiden till mig själv vägen? Önskar att jag hade en helg kvar efter denna underbara och ha en för att vila upp mig och även hinna med lite plugg.
Ångrar i alla fall inte att jag spenderat tiden som jag gjort. Jag blir så lycklig att jag inte vill komma tillbaka till verkligheten. Att en liten människa kan göra så många människor så enormt lyckliga, är helt otroligt. När en liten mun skrattar mot en och två stora blå ögon tittar på en kan man inte annat än le tillbaka. Jag älskar dig, du är ett underverk! :)
Nu är filmen slut och det lyckliga slutet storgillas! Nu ska jag plocka undan lite av mina kläder på golvet innan mamma blir galen. Jag undrar lite var mina ordningsamma gener har gömt sig. Men jag är ju tonåring, jag får skylla på det...
Buena noche
L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0