Godbitar i ondbitar
Att åka tåg kan vara rätt chill ändå. Om bara tågen vore i tid. Och om bara tågen vore tåg. Inte ersättningsbussar. Men sånt är livet. Blev allafall tåg den sista biten till stockholm och man ska vara tacksam för det lilla sägs det. Men om nu då det lilla även innehåller två stycken konstant babblande arabiska kvinnor med mobiler som ringer stup i kvarten med någon pipig polyfonisk ringsignal? Ska man fortfarande vara tacksam då? Ja, det kanske man ska. Eftersom att det även kan innehålla en god smörgås och en kaffe, massor av choklad och lite gott&blandat(för makalösa 30 spänn) och en underhållande bok. Sophie Kinsella är nog en ganska rolig kvinna kan jag tänka mig, hennes böcker får mig att skratta rakt ut (ok, le om jag sitter på ett tåg med främlingar) och man får en lite feel-good-känsla i magen. Lite som djupa samtal med mysiga personer och som yoggi efter en massa småätande. Det känns bara bra helt enkelt....
Känns inte helt fel med lov, måste jag bara tillägga, nu ska här njutas till fullo!
Kramar
Lina
But I see you
Min bror: -Du ser ut som en tant från 70-talet.
Sportis
Ibland har man veckor då man känner att man har så mycket man borde göra och så mycket olika grejer att ta tag i . Nästa vecka är lite en sådan vecka, fast rena motsatsen. Jag har massor skoj planerat och kommer knappt att hinna sova i min egen säng mer än nån natt. Men konstigt nog så känns det inte så tungt, jag förstår inte det? ^^. Det ska bli en så härlig vecka att morgondagen kommer att kännas smärtsamt lång och ovärd. Fast så fort klockan slår 16:18 (hoppas såklart på att jag slipper bli en såndär bitter människa som klagar på att tågen aldrig kommer i tid) så sjunker jag ner i ett kustpilensäte med min iPod och drömmer mig bort. Tar eventuellt med mig min lilla MacBook och kollar någon kass film. Om allt går som det ska, vilket jag verkligen hoppas att det gör, så stannar jag på Centralstationen i Huvudstaden 19:44. Sedan så spenderar jag helgen med kusinen och hennes familj och kanske även kan bli lite shopping på det.
Resten av veckan består av V-vik-resa, SKIDRESA(!) och även lite jobb. Sedan börjar skolan igen och lovet har runnit iväg på ungefär samma tid som en biologilektion ibland kan kännas. Lustigt det där med tid, egentligen. Men att tänka för mycket på det kan nog faktiskt göra en mer galen än vad man faktiskt är så jag tror att jag låter bli det.
Jag kände att ett ordspråk-lite för uttjatat, men ändå så väl värt att tänka på- skulle vara på sin plats här
Carpe diem
Lina
OS-drömmen
NU ÄR DET ANJA PÄRSSON PÅ TV:N, PAPPA! NUUUU!
Alltså, ofta jag har blivit värsta sportnörden! Jag har kommit på mig själv med att vara uppriktigt intresserad av händelserna där borta i Vancouver och bli supernervös när det är några svenskar med. Och jag blir så innerligt lycklig när jag ser bilderna på de glada idrottarna, tränarna (Wolfgang-nånting, Ferrys tränare var ju urgullig) och familjerna. När man ser hur det tåras i ögonen på de och tänker på vad som måste gå runt i deras huvud så får man nästan lite rysningar. Jag tror inte man ens kan inbilla sig hur det känns att stå där som OS-medaljör men jag har fortfarande inte gett upp drömmen att få känna på det, en vacker dag. Men jag hoppas inte att det blir curling för det kan ju vara det tråkigaste jag någonsin har kollat på...
Lina
Like a bridge over troubled water
❤
When you're weary
Feeling small
When tears are in your eyes
I will dry them all
I'm on your side
When times get rough
And friends just can't be found
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
I'll take your part
When darkness comes
And pain is all around
Inspiration
(ja, jag kollade på Blondinbellas blogg och blev lite sugen på att göra ett kollage). Otroligt kul måste jag säga!
Nu är det fysikplugg som gäller för hela slanten, jag sänder en liten tanke till gänget som sitter på trafikskolan och försöker hålla sig vakna och även en liten tanke till Jossan som är hemma och är sjuk.
Planer och tveksamheter
Sitter och försöker knåpa ihop en liten skidsemester på sportlovet men jag undrar lite hur det går. Jag håller tummarna för en reskompis men man vet ju aldrig hur det kan bli. Jag kanske endar up här hemma i slutet av lovet när jag trodde att jag skulle susa ner för en härligt snötäckt vinterlandskap. Men hoppas det gör man ju.
Just nu är mitt sinne lite mörkt så om jag skriver fler inlägg har jag en känsla av att det kommer att smitta av sig lite. Så nu ska jag sluta för ingen vill läsa om en alldeles för trött och störd människa, och jag känner att den kategorin passa in lite för bra på mig just nu.
Får bli en liten vinterbild på världens finaste Molly som avslutning
Time to say goodbye
Ligger här på mitt rum, knappt levande.
Allt känns lite uppgivet.
Så kommer min mamma in och jag öser allt över henne och hon frågar om det är något hon kan göra åt det.
Då svarar jag att hon kanske kunde köpa ut några tabletter så att jag kan få lite energi( ja, typ nåt mindre lagligt kanske, bara jag kan bli lite pigg), och känner att min bitterhet så väl har slagit rot i mig.
Då svarar mamma att "ja, men det kanske inte är den bästa idén, men jag kan väl åka ner och köpa några läkerol eller nåt."
Ibland blir man lite knäpp när inte föräldrarna riktigt förstår.
Som om en läkerol skulle hjälpa mot det jag känner.
Kanske om jag var sex år men oturligt nog så är jag inte det.
Vi har växt upp, och jag undrar när det hände...
Physics
Idag var dagen då jag inte pluggade fysik. Det skulle jag tycka låter som en väldigt trevligt dag men grejen är ju då den: Jag BORDE plugga fysik och jag kommer dö i veckan. Det känns inte så bra. Men nu pratar jag med Bäckhultskan och tiden går strax över 59 minuters tid. Lite trevligt, är det allt- allafall bättre än att plugga fysse. Känn piken!;)
Nu ska jag begrava mig i mina tankar och sedan ska jag dämpa min ångest med lite chips tror jag men just nu mår jag ganska bra men så fort jag stänger av datorn och ensamheten gnager sig in så kommer känslan sig påsmygande. Jag tycker inte om mörkret, det gör mitt sinne på gränsen för mörkt för min smak...
Den här veckan kan gå och lägga sig!
Plutt,
L.
Disappear
Jag försvinner, sakta tynar bort
Orkar inte, vill bara leva
De dagar som känns värda,
Leva på riktigt
Orkar inte det låtsatsliv vi lever
skolan, plugget, deppen
På helgen det är då vi vaknar
upp ifrån koman
Våra munnar de börjar så småningom
Återigen att le...
Då blir det söndagkväll igen
-cheesecake
Desperada
Alltså jag får ett sammanbrott på det här snart. När jag börjar se en lösning så ser jag ett foto eller så säger någon nåt som får mig att inse att de kanske faktiskt inte är de bästa. Här nedan är det endast två olika bågar jag provat och jag tror ändå att det är så att det är någon av dessa jag i slutänden kommer att välja. Jag blir som sagt lite galen, men skriv gärna vad ni tycker om ni har någon åsikt! :)
Håll ögonen öppna!
Inom en snar framtid kommer det att publiceras några bilder som aldrig föruts visats för världen, det kommer alltså (förhoppningsvis) i kväll att bli världspremiär på något alldeles extra, så håll era sinnen på topp och kolla in igen senare ikväll :) Nu är ni nyfikna va?
Hälsningar
"********omen"
Hälsningar
"********omen"
Dagens:
- Roligaste: -Det gick fort *Ja, det kom inget
- Sötaste: Pianospelande & sjungande guddotter
- Rörigaste: kören (ja, jag skyller på kören fast det kanske var jag som var trög)
- Godaste: epok-baguette och hemgjord morotskaka
- Fundering: varför är människor i Vimmerby, så "vimmerby"?
- Låt: Here comes the sun- Beatles
- Dummaste: vägar som är plogade ut i diket så att man kör bredvid vägen
- Tröttaste: Jag, just nu, och på kören, och på engelskan och på svenskan och typ resten av dagen.
But I'm always tired since I become a superhero at night.
( Ändring! ) - Roligaste: jag, right now- jag är himla rolig!
What is the point.
Ja, ibland blir man lite less. Bara sådär allmänt när det är kväll och man vet att klockan kommer att ringa vid sju morgonen därpå och att det under dagen inte kommer hända något speciellt vilket är precis som vanligt. Vi går till skolan och vi halvt sover oss igenom vissa lektioner och det är inte förrän framåt 3-tiden vi åter känner oss som fria människor igen (okej, lunchen är ett undantag, såå nice!). Att då efter man har slutat ta en leverpastejmacka med sina kära vänner känns då som ett mycket uppskattat sätt att tillbringa sina fria timmar med. Jag känner en gnutta hoppfullet när vi snackar framtid och alla de resor vi planerar (och ska!) göra. Då tänker man att om inte så länge så kommer man faktiskt att kunna spendera sina timmar till kanske lite mer betydande saker och kanske hitta någon slags mening.
Nu ska jag sova och kanske läsa några rader i Romeo & Juliet,
Ni är underbara,
Ni är så erfarna kvinnor, L:s!
Jag tycker så mycket om er!
L.
Stor(!)bagarn
Ojojoj, jag sprängs, jag lovar!! När som helst nu kommer det att ske och det är pga all koldioxidgas som just nu bildas av alla små svampar jag har stoppat i mig och det är varken kantarell eller champinjon jag pratar om utan jästsvampar. Jag fick en tanke förut när jag började bli lite bubblig i magen av bulldegen jag ätit och jag stod precis och drack ett glas vatten. Då tänkte jag att fotosyntesen just nu sker i mig och jag blev lite rädd. För hur naturligt känns det att en (oooo, så viktig) process som bildar socker sker i mig. Tänk om det aldrig slutar och jag blir någon slags masstillverkare av eget glukos. Men sen tänkte jag att det finns ju ingen tillgång på solljus och det måste ju finnas. Men OM man då skulle ta en lampa och lysa ner i magsäcken på mig, skulle det då verkligen kunna hända? Jag tvivlar på det men en sak är säker: man blir skadad av att gå natur!
L.
Nya glasögon, nytt ansikte, nya perspektiv
Haha, det tredje paret, undrar lite var mina ögonbryn försvinner där bakom. Funderar på om någon av dessa egentligen är de rätta eller om jag ska fortsätta leta. Får nog bli synsam på torsdag med mina "erfarna kvinnovänner" och hitta mig ett par nya glasögon(ansikte) och se världen genom ett förhoppningsvis lite klarare perspektiv...
Frajdäj!
And then it's finnally here! Oh, happy day! Friday, friday, friday. Nu börjar det bli lite dags för mig att slänga mig i min sköna säng och sova min sköna helgsömn. Dagen har varit mycket chill och oerhört trevlig. Med kjolincidenter, fika, "skratttalk", sång och glaaasss så känner jag mig väldigt nöjd med denna fredag och önskar alla en god natt. Imorgon så ska jag träffa mina två fina vänner Lisa och Linnéa och hoppas på en underbar kväll.
Nu ska jag prova mina fyra glasögonpar jag har hemma på prov en gång till och sedan ska jag stänga mina ögon för den här dagen.
Lots of love
L.
Det vackraste jag vet
"Den tiden går så fort
Från liten tjej till stor
Dock är hon alltid älskad
Långt mera än hon tror"
L.
Trötter
Dagarna går så otroligt fort nuförtiden. När jag läste storbloggaren riberths inlägg häromdagen insåg jag att våra dagar faktiskt inte är så långa egentligen. Som hon skrev och som hon räknat ut så har vi endast ca en timme på dagen där vi ska hinna allt sådant som vi tycker är kul och som vi gör bara för att vi vill det. Det är ganska sjukt egentligen. Men om dagar är som denna då man under de flesta av de ca 300 minuterna då man är i skolan har 6 st sköna tjejer att umgås med så spelar det egentligen ingen roll att man inte har världens mesta fritid. Och imorgon blir en otroligt skön dag måste jag bara påpeka. Den optimala klassen!
Sedan jag kom hem från skolan har jag verkligen inte lyft en fena. Jag dumpade ner mig med mellis i min sköna soffa med datorn och där har jag stannat. Så det där med att göra sådant vi tycker är mysigt/roligt bara en timma per dag stämmer egentligen inte. Allafall inte om man inte orkar vara så seriös hela tiden och sätta sig ner och plugga fast man kanske borde. Nu ska jag nog slumra till en liten stund, ögonen börjar bli lite svåra att hålla öppna.
Var inne på Hemtex med mamma häromdagen och köpte en ny mysig bomullsfilt. Nu går jag ingenstans här hemma utan den. Det är ju förhimla kallt här, alltså. Nu blir det nog att sova middag- innan middagen- tror jag
& så ses vi när vi ses!
Kramar
L.
Sequía en la cabeza
Har lite bloggtorka här så jag nöjer mig med att säga att trots kvällen inte varit så lång- drillen håller ju på till åtta- så har det varit en riktig myskväll av det bästa slaget. Choklad, C-vitamin i massor och lite ljus att njuta av. Samt en pappa på taket ovanför som skottar bort all denna snö som lagt sig. Det är knäppt att det vissa år inte kommer något alls och ibland år som denna. Undra om det kommer hålla i sig nu åren framöver eller om vi kommer säga till våra barn att "...när vi var unga så kunde vi gå över våra höga häckar för att de var täckta med snö..." eller nåt liknande. Tänk om det aldrig mer kommer komma någon snö och det är därför det kommer så mycket i år. Jag tänker alltid de vintrar då det är mycket snö att vår planet mår nog ganska så bra ändå det är ju ändå snö på vintern och varmt på sommaren och det är väl så det ska va? Men sen inser man att det är nog bara önsketänkande att ha en välmående och välskött planet och att verkligheten är ganska långt därifrån.
