Lina Emilia Johansson

Hej bloggis!

Okej, nu har jag haft ett oerhört intelligent och genomtänkt telefonsamtal med Linnéa.Ett samtal i veckan ungefär och då ses man ändå emellan. Då undrar ni kanske om man har något att snacka om under dessa samtal och svaret är ungefär: nja- men det är ganska angenämt ändå. :) Blir tydligen ingen myskväll imorgon med tjejerna i klassen men hoppas kunna ragga upp någon att hitta på något med för jag orkar inte med en till hemmakväll med min familj. Det är trevligt och så men ni vet, det blir lite ensidigt efter ett tag.

Alltid detsamma: rejäl middag, let's dance, godis, popcorn m.m. Inte varken mer eller mindre än det men egentligen ska man väl inte klaga. På lördag blir det allafall drillgänget (typ alla) och lite middag och snack med dem. Mycket trevligt!

Nu ska jag jobba lite på min humor, den är lite torr ibland (läs alltid).

L.

Borde egentligen sova. Men jag kan inte- mitt huvud spränger och jag håller på att dö av värmeslag. Men tar jag av mig någon av mina tjocka fleecefiltar jag har om mig så kommer alla mina extremiteter att frysas till is och ramla av, eller nåt liknande. Allafall, så tror jag att jag är lite sjuk av nåt slag. Men jag känner mig ju inte förkyld så jag undrar vad detta kan vara som angriper min kropp. Men men, jag måste väl inte sova antar jag- det löser sig väl ändå. Med lite Claire de lune, the piano och ballade pour adeline så känns allt mycket bättre. Eller egentligen inte- det får mig att känna mig lite sorgsen och ledsen såhär på kvällskanten men hellre det än att inte veta. För det tycker jag inte om. Och det är så fint, klangen ljudet, dramatiken allting. Jag har glömt bort hur fint ett piano låter och hur tonerna bara får en att vilja dansa runt i cirklar med sin livs kärlek och vara den lyckligaste människan på jorden. Men så tar musiken slut och man inser att man inte är det och att ens liv är ganska komplicerat emellanåt. Det är då man låter musiken vara på och låter tonerna rulla tills man faller in i den djupa vilan som brukar kallas för sömn (vad är det?)

Förresten, vilken storbloggare jag har blivit. Massor av inlägg nu för tiden. När man väl kommer igång så bara sprutar det ut ord. Men, med mina åtta läsare per dag så känner jag ju pressen...:)

Lina.

Att inte veta tror jag är de värsta när det gäller allting egentligen. När det gäller vart man har sina vänner eller när det gäller vad som förväntas av en i t.ex. skolan. Jag hatar att inte veta för då finns det egentligen ingen riktigt lösning på problemet. Man vet ju egentligen inte om det finns ett problem. Just nu veta jag bara en sak: att jag bara vill åka bort ett tag och göra något oväntat. Jag blir så trött på dessa dagar som är varandra så identiskt lika att jag börjar undra om jag inte har fastnat i tiden. Jag undrar om det ska vara såhär. Och jag tänker att om ett och ett halvt år ska mina dagar vara späckade av meningsfulla och roliga uppgifter att förgylla min vardag med. Som t.ex. att hitta nya banbrytande djurarter på Galápagosöarna eller varför inte rädda tigrar i Bangladesh?

Vissa dagar är bättre än andra. Med det uttrycket sägs också av sig självt att vissa dagar är sämre än andra. Ett bra avslut på en dålig dag har det i allafall varit. En underbar låt. Oerhört vackert pianospel vilket jag förhopnningsvis lär mig hela på snart. Så mycket känslor i låten att jag blir alldeles matt. Dåliga dagar kräver mer eftertanke och reflektion än de bra dagarna, jag tror det är därför vi blir så trötta av dåliga dagar.

Kvällen har alltså inte bestått av så mycket mer än reflekterande och H.P- tankar. Även där är det deppigt just nu- dumbledore, monsterögat, fred döda och det vankas fler dödsfall vad jag kan minnas. Usch så deppigt. Döden skrämmer oss alla här i livet och man blir lika ledsen varje gång någon i ens närhet stöter på den. Min mammas väninnas hund dog häromdagen och mina kinder blev lite våta. Hunden var 13 år och led bara den sista månaden men ändå. Varför ska det hända och varför tas vissa människor ifrån jorden långt före deras tid egentligen är kommen? Det är så orättvist.

Nu ska jag sova och hoppas att det inte blir någon förkylning av denna huvudvärk och dessa could-be-feberkänslorna.

Godnatt,

Lina

Jag blir lite ledsen. Jag tycker det är viktigt att man i en familj och som vänner pratar med varandra om man har problem eller mår dåligt. Men att veta om att någon inte mår bra och man vet att man inte kan göra något åt det. Veta att inget man gör kan få den här personen att må bättre. Det gör mig ledsen ändå in i hjärtat. Det gör verkligen ont.

Nu ska vi snart bädda ner våra gäster och jag ska renbädda min säng- så skön känsla med tvättmedelsdoftande lakan. Jag skojar inte när jag säger att jag sover allra bäst första natten efter att mina lakan blivit tvättade. Jag skulle ju kunna tvätta de varje dag men det skulle nog bli lite jobbigt i längden...:)

Hoppas att alla haft en trevlig lördag, det har jag definitivt."Med andra ord" är otroligt kul!! Jag har ont i magen efter allt skratt här på sunnanängsgatan 6 ikväll.

L.

Nu, dags för fest, gästerna anländer vid 18. Mitt sista uppdrag från mor: köpa godis. Ok, jag kan väl offra mig och traska ner till Hydro, men längre än så tar jag mig inte.

Kram L.

Helg, helg helg. Skönt skönt skönt! Efter en sån här vecka så är helgen ännu mer uppskattad och den här helgen ska jag verkligen ta vara på att vara ledig. Jag har lätt att bara slänga mig ner i soffan på fredagkvällen och fastna där till söndagskvällen då jag inser att allvaret börjar igen och får dåligt samvete för att jag inte gjort något. Nu ska det bli förändring! Idag vaknade jag lite tidigare än vad jag brukar vilket känns som en bra början. Sedan fortsatte det med firande av min far, med sina idag fyllda 57 år. Stort grattis till honom! Det blev ingen klassisk frukost-på-sängen morgon men en mysig sådan ändå. Ikväll blir det lite mer firande med "tjocka släkten" dvs moster, morbror och mormor. Jag hoppades på att få se min storkusin med familj också men får nog vänta tills fram i februari på det. Saknar er!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan ska det bli 57-års-kalas så det ryker om det!

Ta nu vara på er helg och er ledighet! :)

Kramar Lina

---

Alltså för att sammanfatta denna skolvecka vet jag inte riktigt vad jag ska säga. För det första så har jag spenderat mesta tiden med att plugga. Pluggat, pluggat och pluggat men mestadels av tiden har tankarna varit på villovägar någonstans långt bort från sånt som citronsyracyklar och kinetiska energier. Därför har dessa två proven kanske inte gått riktigt som jag hade velat men jag hade allfall inte kunnat spenderar mer tid på skolan. Kanske lite mer koncentration men jag orkar inte.

Idag när jag kom hem kändes det lite tomt för jag vet inte vad jag ska göra för vettigt av min tid längre. Jag vet ingenting. Då har man senaste veckorna kunnat sätta sig och plugga och allfall försöka att släppa de trista tankarna som ibland kan fylla mitt trötta och lustiga huvud men nu har vi inte så mkt längre. Okej, matte på tisdag men matteproven är svåra att plugga till och då kan det lika gärna gå som det går. Så jag är fast med mina tankar...

Sen satt jag här och tänkte på allt och inget och tänkte att allt måste vara så mycket lättare för de människorna som verkligen vet vad de tror på här i livet. Ja, alltså de som vet vad de vill med sitt liv och de som vet att det finns något större som hjälper de i svåra tider. Jag önskar att jag var en sån person, för ibland känner man sig lite utelämnad här i livet och då skulle det vara skönt att veta att man har nån där uppe som litar på en även när man själv inte gör det.

Kramar

Lina

Jag har nog aldrig pluggat såhär dåligt inför ett prov. Fysik är inte precis min starka sida och pga det borde jag då kanske ha pluggat lite mer än vad jag brukar. Men, så blev det inte och imorgon är provet. Men, på något sätt så känns det inte så viktigt utan jag går till aulan imorgon med min lilla chokladkaka och min miniräknare och gör så många frågor som jag kan och går därifrån nöjd med de jag klarat. Förhoppningsvis.

Ikväll har jag unnat mig lite fritid fast jag som sagt inte borde men det har varit väldigt skönt. Med ett varmt bad, salta pinnar, ELLE och några ljus så var mysfaktorn skapligt hög, som ni förstår. Nu kollar jag lite Desperate Houswives (ja, jag har gått i fällan igen och börjat om på alla säsongerna) och längtar tills den tid då solens strålar värmer upp vår jord och fåglarna börjar sjunga igen.

Den här helgen har hittills varit en riktig plugghelg och för att jag ska kunna unna mig några timmars sömn även följande vecka måste även den här dagen bli full av plugg och helst effektiv sådant också. Än så länge har jg inte riktigt kommit igång för dagen utan har istället tagit en långfrukost kollat lite Desperate Housewives på datorn och tränat lite med min nyfunna skivstång här hemma. Så bli inte förvånade om ni inte känner igen mig bakom alla musklerna nästa gång vi ses. Jag ska nämligen spela Herkules i vår lilla "presentaton" om Georg Stiernhelm- och vad gör man inte för laget, eller hur Fanny, jag hoppas att du också kommer gå in för det här med nakenheten? :) Och Alice ska vi dränka in i brunkräm m.m. Mohahah!

Jag har än så länge bara skrivit ut min hälsodagbok som varit klar länge men inte blivit inlämnad, så något vettigt har ajag ju gjort men frågan är bara om det räcker? Och sorgligt nog så tvivlar jag på det. Jag måste nog ta tag lite i studierna nu.

Så, hej så länge!

L.

Alltså- ska man inte få ta det lite lugnt utan att få lite dåligt samvete och ligga efter? Nej, inte om man går natur då är meningen att man inte ska ha något annat liv utanför skolan. Och det är ingen annan som har valt åt mig och jag visste innan att det skulle blir tufft och ingen slapparlinje precis men jag menar: man kan väl få ha några dåliga veckor och bara få sova om man känner för det. Och äta. Mycket. Särskilt glass som fungerar som en god vän i många svåra lägen. Jag orkar inte plugga. That's just the fact. Då kan man väl inte tvinga sin kropp till att jobba när ögonen sakta blir tyngre och tyngre och kroppen hänger mer och mer för varje litet protein man läser om. Då vill man bara gå och sätta sig på toan och exkremetera. Eller nåt sånt. Hoppas ingen tar det bokstavligen för då kanske jag skulle framstå som en äcklig person- och det är jag VERKLIGEN inte... Usch och nu är jag trött och ska läsa lite om Harry Potter, och jag älskar att jag har sovmorgon imorgon och att Linnéa hälsar på på fredag och förgyller min förmiddag.

Idag var det klädmöte på drillen- jag gick dit med en kavaj, en kjol och ett par stövlar och gick därifrån med precis samma. Mycket värt. Fast ändå kul, på något lustigt och skruvat sätt. Konstigt att man är så pass olika människor när man är på ett ställe mot när man är på ett annat. Drillhumorn är nog en slags humor i sig, som inte alla förstår sig på, endast de väl utvalda och jag nämner inga namn... :)

Kram på oss, alla trötta men erfarna kvinnor

Tänka sig att när man återvänder till skolan på en fredag och tror och drömmer, kanske, om att det ska bli en relativt lugn dag med lite slappt snackande på lektionerna och schysta lärare som inte bryr sig så mycket om det och roliga aktiviteter (ja, jag hade tänkt ut hur fredagen skulle se ut in i minsta detalj) Men vad blir det istället? Helt som vanligt. Efter lunchen var Alice och jag lite smått deppiga och längtade bort, långt bort från allt som påminner om denna lilla stad vi bor i. Vi har så mycket funderingar och jag hoppas verkligen att vi en dag kommer att förverkliga dessa drömmar. Men helst av allt skulle jag vilja åka bort nu, så snart som möjligt. Men det går väl inte. Hoppas för övrigt att det blir någon liten resa på sportlovet.

I går var det Kisa som gällde och det var skapligt skönt. Skidkunskaperna satt i trots att det var tre år sen sist jag stod på ett par skidor. Var där med min morbror Gösta. Mycket trevligt och faktsikt inte så kallt som man kan tro. Blir Kisabackarna även på friluftsdagen vilket känns mycket trevligt med fint sällskap..:)

---

Ps. om ni undrar varför jag ser lite förstoppad ut på den övre bilden så tog jag den i liften. :)

---

Lina

Jag sitter här hemma vid köksbordet där jag nu suttit sen jag kom hem från skolan. Idag skulle vara dagen då allt vände och jag blev motiverad att börja plugga i tid. Hur bra gick det då? Ja, ungefär såhär bra så att jag suttit och ätit mellanmål i två timmar för att jag inte ville ta tag i det. Ätit mellis och kollat sista avsnitten i DH säsong 2- skapligt innehållsrikt liv de lever de där hemmafruarna. Fast för ett tag här ville jag byta plats med några av de. Här händer inte så mycket att varken hurra eller gråta för. Det står rätt still här i Vimmerby och skolan är ganska liksidig. En dag som upprepar sig sju gånger sedan sover vi ut och träffar våra fina vänner och lever på riktigt i två dagar sedan samma gamla visa igen. Usch, lite deppigt är det men snart vänder det. Det känns faktiskt att det börjar bli lite ljusare.

Jag har, och jag berättar det här för att stilla allas intresse om mitt liv, börjat läsa HP 6:an igen och det är sjukt vad man glömmer bort. Han är lite gullig, lille Harry. Jag måste bara berätta att Linnéa och jag hittade några mycket roliga filmer om HP på nätet, jag höll på att gå under ett tag där. Och huset ska vara rött- inte gult jag får panik!!! :)

Expecto Patronum (fungerar bäst om du slänger med armarna som en utvecklingstörd person)

L.

Nu är julen slut och ett helt nytt år har börjat. Jag är just nu hemma hos en mycket god vän, underbar människa- känner henne mycket väl och mökar framför brasan. Alltså vi ligger inte och släpper oss, utan vi chillar, typ.. :P

Det är mycket nice är det. Vi har även varit ute och gått en lång runda och haft trevliga samtal om hur vi ska kunna rädda världen- kommit fram till mycket konkreta förslag och lösningar. Visst, vissg- men åsikter kan man ha ändå! Hoppas att alla har haft en trevlig jul- det har i allfall jag men det är väl ändå inte riktigt som det var förr. Fått lite fina grejer och även gett bort mycket fina grejer. Tycker ni också att det har blivit mer ett nöje att se minerna på människorna man älskar när de får grejerna man köpt? Jag vet att det låter som klyscha men det är faktiskt så. Visst det är kul att få med men roligast att ge. Och gudars vad grejer det finns att köpa till en liten ett-och-ett-halvt-åring...

Idag har vi även spelat lite Wii här  i Trollenäs- tre konsoler underbart kul men kanot var väldigt jobbigt. :)

Men nu ska vi nog skaffa oss ett liv.

Hej och hå!

Lina