Selfcontrol?
Jo alltså jag vet att jag har problem. Men att det var såhär illa kunde jag inte ana förrän beviset låg framför mig i form av ca 50 kvitton. AS skulle vara någonting för mig. Anonyma shopaholics...
Det som räknas.
Idag är jag glad. Och hoppfull. Det blir nog bra tillslut. Ja. Livet alltså. När man kan låta sig själv ha roligt åt tråkiga saker som sina egna dryga skämt ibland. Eller ens egen dryghet helt enkelt. Det är när man accepterar hela sig själv som man kan bli lycklig. Och man förstår att det är de små sakerna som ibland känns alldeles för minimala för att egentligen få räknas som kommer vara det man i slutändan ändå kommer ihåg av dagen. Då blir det nog bra.
Kanske kan det bli såhär bra någon gång för oss alla. Jag gillar den här bilden väldigt mycket och jag kan nästan inte titta mig mätt på den. Därför har jag den också som bakgrund på min dator (som jag i och för sig byter varje kvart, typ, men ändå). Jag gillar den av väldigt många anledningar. Åh jag gillar den för att det är så fint ljus. Och för att han verkar så go som en liten björn. Han heter säkert något vackert som William, eller Elliot. Och hon verkar ha så härligt skratt. Och som prickarna över ö så är hon barfota. Det är så lätt. Och det är bara kärlek. Inte massa tjofs. Bara kärlek. Ingen ånger.
Cross your heart and hope to die.
Konstigt uttryck det där måste jag säga. Vadå hoppas på att dö? "jag lovar och hoppas på att dö?". Men finaste i filmen "Up" och jag smälter varje gång. Filmer alltså. Jag har blivit downloadaholic tror jag. Men är det inte en underbar och helt fantastisk känsla när man ser hur torrenten går upp i en hastighet av 850 kBit/s och man börjar sakta se en kontur (heh) av soon-to-be-filmen. Det är sjukt beroendeframkallande allafall.
Och jag vet att jag lagt ut massa "up"-bilder. Men man får aldrig nog. Det är ju så fint. Helt enkelt.
Home is wherever I'm with you.
Sötaste på länge. Jag smälter när hon nonchalant sitter med armen lutad på sin pappa och tittar på honom och säger: "one day I'm gonna wizzle" lite frågande. Hur gulligt?
Och som svar på er fråga. Ja, jag har precis kommit på det där med att "bädda in" en video på bloggen och jag tycker det är fett. Så nu vet ni.
Kvällsfilosofi
Ibland när jag ska sova brukar jag tänka vad har hänt mig den här dagen som gjorde den speciell. Antingen bra, dåligt, eller bara helt enkelt speciellt. Oftast brukar det finnas någonting om man väl börjar tänka efter. De dagar det inte finns något värt att minnas de dagarna känns allt lite extra tungt. Idag var inte en sådan dag trots att det låter så. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva det. Ibland gör man det. Vad som räknades med min dag idag kan ni ju tänka på. Det var egentligen två saker. Någonting sagt. Någonting gjort.
'
För några veckor sedan var det här det finaste på en dag. Ibland när man själv eller ens omgivning inte ger en det man vill får man ta till små knep för att få dagen att räknas. Frukt, ljus, varm filt och "Black swan" förgyllde den dagen.
En annan dag var det en smoothie efter skolan som förhöjde när det kändes tungt. Som sagt: knep, mina vänner. Det gäller att hitta sina egna.
Glee
Åh. Det här ger mig glädje. Hela serien är så himla fin. Och bra. Och värd.
En flicka som stjäl böcker
Det finns en bok som är lite bättre än alla andra. Den är bättre för att språket är så fint och finurligt. Den är bättre för att den handlar om kärlek, men inte på ett vanligt sätt. Och den är bättre för att det är döden som är berättaren. Åh. Läs den. Den heter "Boktjuven" och författaren är Markus Zusak.
Hela boken är lite sarkastiskt. Man förstår att killen som skrivit boken är frustrerad över människors dumhet. Och kanske särskilt en människas dumhet. En med bakåtslickat hår och en äcklig mustasch. Dirigenten.
Att döden är lite bitter det vet man, men att han har humor det är inte alla som förstår. Och att till och med döden (som tycker människans bild av honom som Liemannen är extremt underhållande) har ett hjärta... det kan vara svårt att förstå ibland.
En lite ensidig konversation.
För er utan iPhone-erfarenhet: den som äger telefonen har grön färg på sin pratbubbla. Jag gillar inte att svara på massutskick helt enkelt. För jag hoppas att det är vad de var. Oj, pinsamt annars. Tänk om hon bara skickade till mig. Och sitter och gråter nu för att jag varken önskat henne en trevlig midsommar, en god jul eller ett gott nytt år.
Min gamla far.
I lördags hade vi födelsedagskalas för min numera 58-åriga fadersfigur. Det var en fin kväll. Att kunna återgälda alla gånger de skjutsat på mig känns också bra. Numera har jag ju mitt rosa plastkort med en gangsterbild på mig fastklistrad.
Presentutdelning. Han blir aldrig så glad som när han får en chokladask. Och en stor också.
Ett påhitt av mi familia (Jenny, om du läser det här så vet du nog mycket väl att det var din kära far som kom med idéen :) Och hoppas ni mår bra i familjen och pussa på min lilla favorit )
Ögonbindeln ledde tillslut fram till detta. Ja, mycket internskämt i det...
Vi åt god mat. Alldeles för mycket men vad tusan.
Jag var på konstigt humör. Men inte bara dåligt. Här osminkad och med bläck i öronen.
Vi åt glass i stora lass. Här marängvissglass med banan och chokladsås. Mums!
Ringen med tur.
Just nu skulle jag behöva känna lite lättnad. Lite glädje. Jag känner mig trött och orkar knappt le just nu. Jag vill till framtiden. Och jag vill tillbaka till barndomens lätta tid. Men just nu känner jag bara rastlöshet och oro. Och saknad. Det är inte okej att människor man gillar mycket bor långt borta eller åker långt bort, länge. Nu tar jag på mig min ring som alltid tar med sig bra saker och hoppas att det händer mig något bra. För just nu går det lite tungt.
Äpplebusen
Imorgon börjar skolan. Det är depp. Just nu känner jag mig väldigt redo att lämna allt som heter lektioner, prov, inlämningar, press, stress och skolångest bakom mig. Jag vill börja leva och jag orkar inte vänta mer. Och en sak till. Fysik B äter upp mig inifrån och ut. Varför valde jag inte natur-miljö så hade man sluppit den tunga kursen som man dessutom får plågas med 80 % av skoldagarna i veckan. Crap..
>
Jag har allafall haft många bra dagar med mina vänner. De lyser upp mitt liv. Glädje :) Och nu ska jag sova och se hur min sovcykel ser ut inatt. Glädje!
Stunderna. Livet.
Vackert, Lina. Verkligen.
Jo men jag är ju ganska sund och sådär. Graciös brukar de kalla mig.
>
My gura and I
...
Inte så konstigt att tiden känns långsam när klockan där man jobbar har stannat. Skönt med bara en halvtimmes jobb kvar när man trodde en och en halv. Bra Lina. Nu kör vi sista spurten. Kom igen!
(Skönt också att tjänat två studiebidrag redan den här månaden) (och ja, allt räknas utifrån studiebidraget. Eller hamburgare. Tvåhundra hamburgare. How about that? )
>
Som en bro.
Jag saknar dig bästis.
Recept på tårar och tryck över bröstet.
- Allt för min syster.
Porque me ves por ojos de amor.
Thanks for the adventure. Now go have one of your own
Finaste filmen heter UP och är en animerad kärlekshistoria. åh.
Som en dröm.
Bra filmer är något jag lever för just nu. Och jag måste säga det att den som inte har sett Inception än borde verkligen göra det. Herregud alltså.
>
