Godbitar i ondbitar
Att åka tåg kan vara rätt chill ändå. Om bara tågen vore i tid. Och om bara tågen vore tåg. Inte ersättningsbussar. Men sånt är livet. Blev allafall tåg den sista biten till stockholm och man ska vara tacksam för det lilla sägs det. Men om nu då det lilla även innehåller två stycken konstant babblande arabiska kvinnor med mobiler som ringer stup i kvarten med någon pipig polyfonisk ringsignal? Ska man fortfarande vara tacksam då? Ja, det kanske man ska. Eftersom att det även kan innehålla en god smörgås och en kaffe, massor av choklad och lite gott&blandat(för makalösa 30 spänn) och en underhållande bok. Sophie Kinsella är nog en ganska rolig kvinna kan jag tänka mig, hennes böcker får mig att skratta rakt ut (ok, le om jag sitter på ett tåg med främlingar) och man får en lite feel-good-känsla i magen. Lite som djupa samtal med mysiga personer och som yoggi efter en massa småätande. Det känns bara bra helt enkelt....
Känns inte helt fel med lov, måste jag bara tillägga, nu ska här njutas till fullo!
Kramar
Lina
