Ikväll tittar jag på kort och längtar, saknar och drömmer. Men inte på ett destruktivt sätt som man så ofta gör. Utan jag tänker vad lyckligt lottad jag är som har fått vara med om så fina grejer och med så fina människor.
Idag kan jag verkligen känna känslan av att sitta och hålla om en inlindad liten tjej som nyss stigit upp ur det varma vattnet en sommardag i närheten av Stockholm.
Känslan av första vårfikan i solen på Storgatan och känslan av att sitta skyddad under en rutschkana tillsammans och sjunga när regnet öser ner.
Känslan av att sitta i en mörklagd ladugård och lyssna på en sjukt vacker röst och känna en känsla jag aldrig känt förut och känna en väldig närvaro. Jag kan också känna känslan av att flyga 200 meter över vattnet i en lina (he he)
Känslan av fyra vänner en sommarnatt i ett lånat hus (och lite annat lånat).
Jag kan känna så mycket känslor idag och komma ihåg så många vackra stunder och jag tänker att vilka bra 18 år jag har levt. Det är verkligen något att tacka för.
