I tried to be perfect but nothing was worth it

Att ha en mamma som bryr sig är egentligen något man borde vara otroligt tacksam för. Det är inte alla som har den förmånen. Men, att ha en mamma som bryr sig och lägger sig i och tjatar och skriker är något av det jobbigaste jag vet. Jag önskar i vissa situationer att jag var den som skrek tillbaka, den trotsiga tonåringen. Men det är jag inte. Inte Lina, inte, som alltid gör vad hon blir tillsagd. De förstår inte mig, och de förstår inte hur tacksamma de ska vara över att ha en så "perfekt" dotter som aldrig trotsar eller säger emot. En dag, en bra sådan. ska jag ta mig till sans och prata med min kära mamma om hur jag känner, men inte idag. Kanske imorgon
L.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0