Lina Emilia Johansson

Att inte veta tror jag är de värsta när det gäller allting egentligen. När det gäller vart man har sina vänner eller när det gäller vad som förväntas av en i t.ex. skolan. Jag hatar att inte veta för då finns det egentligen ingen riktigt lösning på problemet. Man vet ju egentligen inte om det finns ett problem. Just nu veta jag bara en sak: att jag bara vill åka bort ett tag och göra något oväntat. Jag blir så trött på dessa dagar som är varandra så identiskt lika att jag börjar undra om jag inte har fastnat i tiden. Jag undrar om det ska vara såhär. Och jag tänker att om ett och ett halvt år ska mina dagar vara späckade av meningsfulla och roliga uppgifter att förgylla min vardag med. Som t.ex. att hitta nya banbrytande djurarter på Galápagosöarna eller varför inte rädda tigrar i Bangladesh?