Lina Emilia Johansson

Idag har vi spenderat dagen i en kanot på stångån. Det har varit en bra dag. Solen har mött oss vid flera tillfällen och kanoten har hållit ett bra tempo. Jag blir alltid så förundrad över naturens häftiga uppenbarelse när jag ger mig ut såhär. Och jag börjar tänka på varför man inte gör såna här trevliga saker allt oftare. Naturen kan ju fakitiskt göra den mest deprimerade människa glad.

Jag hoppas att jag i framtiden kommer vara en sån som gör massa grejer med min tid. Ja, alltså göra saker, det gör man hela tiden, men paddlingar, vandringar, tältningar, bergsbestigningar, konserter, baletter, operor, musikaler m.m. det är ju sånt som oftast hänger kvar längst och som man kan leva på så himla länge och som man mår sådär bra så att man sprudlar i själen.
Det är då man känner att man verkligen gör något med sitt liv. Att man verkligen lever.