Lina Emilia Johansson

Förutom en tänkardag så har det här varit en musikdag. Kanske lite mer än det vanliga. Jag spelar just nu väldigt mycket på min farmors piano. Varje gång jag sätter mig vid det tänker jag på min farmor. Jag tänker på hur lite tid jag fick tillsammans med henne. Jag tänker på de få minnen jag har med henne och vilken fin människa jag tyckte att hon var. Jag tänker på hennes vackra, lockiga kritvita hår. Jag tänker på hur förkrossad jag blev när hon dog. Jag var fem år och jag kunde inte äta på flera dagar. Det är nog det sorgligaste minne jag har.


Varje gång jag spelar på det mörkbruna, klingande pianot tänker jag på min farmor. Jag tänker att hon sitter nog där uppe i himlen, hand-i-hand med farfar, och tittar ner och ler. Jag brukar kolla på deras fotografi som står ovanpå pianot och tänka att jag sjunger och spelar för dem och att de skulle nog vara lite stolta...