Nu är lovet slut. Det har varit ett väldigt bra lov på många sätt men samtidigt har det varit lite tungt. Det har varit ett lov med mycket kramp i magen. Om det inte har varit skratt som bubblat och nästan kvävt mig av rolighet så har det varit framtidsbryt (väldigt bra ord, Allan) som har dragit åt och täppt till mitt inre. Men när framtidsbryten slår till som värst, då hjälper det att ha en fin vän.
Ja alltså min gitarr. Åh, den är fin. :)
